Kategori: Inredning

Återvinning av gammalt hantverk

Det är en sorg att se när trender innebär att gammalt hantverk inte längre är inne och därmed offras till sopberget. Hade jag bara haft utrymme hade jag samlat alla gamla rustika möbler som tappats ihop och som ofta pryds med diverse sniderier i hopp om att rädda dem för framtiden. Glädjande nog har jag åtminstone utrymme nog att rädda en del möbeldetaljer för att istället ge dem nya prydnadsfunktioner.

Har bland annat satt upp ett band av möbelknoppar framför den putsade skorstensväggen; möbelknoppar från många olika möbler, från många olika hem – tänk om möbelknoppar kunde tala…

Skohylla med krav på ordning

Förvaringsplats ska aldrig underskattas. Fördelen med att inte ha tillräckligt med utrymme är i och för sig att man måste lära sig att inte spara allt…och kanske inte heller skaffa sig allt. Skor är dock bra och ha och det är inte fel om de finns i hallen där skobyten ofta sker. För att utmana min egen ordningsförmåga har jag dessutom satt en glasdörr på garderoben där jag tänkt förvara mina fotbeklädnader. Behovet av god ordning kommer därmed också kräva att jag tar väl hand om mina skor.

Utmaningen i detta fall har varit att jag byggt garderoben själv. Den är helt enkelt en del av väggen mellan hallen och vardagsrummet. Och trots att jag anser mig ha varit noga med mått och vattenpass har det visat sig att så inte varit fallet. Varje hyllplan har varit en utmaning, inte minst utifrån att de skulle passas in mellan reglar och andra ojämnheter jag försökt dölja bakom garderobsdörren.

Dörren? Det är en ommålad dörr som tillhör Ikeas berömda Billy-bokhylla.

Hallväggarna har pusslats ihop

En inredningsdetalj som jag gått och drömt om länge är att få klä in en vägg med brädbitar i ett stort kollage i olika färger och längder. Idén har verkat både enkel och rolig.

Redan när jag hade köpt huset började jag fundera på var någonstans i huset det skulle passa att genomföra denna idé, inte minst var det skulle fungera att använda många olika färger. Efter hand som färgsättningen av husets olika rum fortskridit har jag börjat tvivla på om det skulle bli genomförbart, tills jag slutligen insåg att idén behövde justeras något för att smälta väl in – istället för många olika färger har det blivit två färger; två nyanser av bets.

Pusslet är lagt och istället för ursprungstanken att klä en vägg är nu halva hallen klädd i brädbitar som jag köpt av en lokal möbeltillverkare.

Spegeldörrar som bröstpanel

Att återanvända gammalt känns både bra och inspirerande. Att dessutom använda inredningsdetaljer som tillhört tidigare generationer i familjen gör att huset får mera själ och att jag känner mig känslomässigt knuten till det jag bygger.

I matrummet som knyts ihop med den öppnare kökslösningen har jag givit plats för gamla spegeldörrar som lagts ner för att fungera som bröstpanel…en låg variant av sådan. (Höftpanel.) I detta fall har jag använt spegeldörrar som en gång suttit i det hus där min mamma växt upp. Först tänkte jag att jag skulle använda de vita dörrarna i mitt lilla bygglager, detta för att knyta ihop färgsättningen med det cremevita inslaget i köket. Det visade sig dock att de vita dörrarna hade för mycket gult i sig och jag fick istället undersöka några blå och bruna dörrar som stått och känt sig övergivna. Efter att jag skrapat bort de lösa färglagren dök minst tre olika färger fram och fantastiskt nog färger som till viss del också går att finna i köket – blått som väggen, brunt som skåp och golv, grönt som finns i en lättare nyans i det betsade golvet.

I kombination med de ruffa dörrarna har jag sedan valt en medaljongtapet i blått och guldbrunt. Det är en tapet med exakta kanter och linjer vilket gör att kontrasten till dörrarna är stor. I mina ögon är det dock en kontrast som funkar väl och jag trivs mycket bra i det matrum jag skapat.

Buddha som 3D-tavla

Nej! Jag är inte buddhist, men det är en religion med en livsfilosofi som jag i stort kan ta till mig. Inte minst uppskattar jag harmonin i Buddhas ansikte. Har därför samlat på mig några Buddhafiguerar genom åren, bland annat under de två Thailandsutbyten jag deltog i när jag var yngre. Just Buddhas harmoniska yttryck är ett bra inslag i sovrummet (om man vill ha harmoni i sängkammaren vill säga). Istället för att ha väggarna fulla med porträtt på släktingar som tittar ner på en där man ligger i sängen är det liksom behagligare att se ett stillsamt leende från Buddha.

Gamla ramar som legat på mina föräldrars vind i minst 40 år sitter nu monterade på väggen och på små hyllor, målade i samma färg som bakgrundsfärgen, står två buddhor. Jag har alltså skapat mig ett slags 3D-tavlor.

Istället för en bärande vägg

För att göra köket större och luftigare har jag valt att riva ner en vägg. Då denna vägg var bärande gällde det att tänka sig för när vi tog ner stolpe för stolpe. Enligt en släkting med god kunskap om byggandets naturlagar skulle vi egentligen kunnat ta ner alla stolpar, men en stolpe ville jag åtminstone ha kvar, inte minst för att behålla en viss rumskänsla – det vill säga; att öppna upp kan bli fint, men det kan också bli för öppet.

En stolpe kan ju dessutom bli en fin inredningsdetalj och i det här fallet får jag tacka min granne Paul som kom med förslaget att sätta snedsträvor på stolpen. Bra tips Paul!

Sedan var det dags för färgval igen och min första idé var att kombinera den lätt blåturkos färgen på väggen med en mjuk gul färg. Inspirerad av det färglada Indien och den engelska designern Tricia Guild’s ville jag ”våga färg”. Men valet blev istället att bara delvis våga. Efter att ha provmålat på stolpe, lister och dörrfoder föll mitt val istället på en cremevit färg.

Målet – ett rostigt element

Han skrattade och tänkte troligen att det var det dummaste han hört…

Vem? Jo, låt mig berätta. Jag hade ett gammalt vitmålat element som jag lämnade in till en billackering för att få det blästrat. Väl på plats för att hämta hem det nu helt ”färglösa” elementet frågade lackeraren om jag hade tänkt att måla elementet själv – han hade väl förhoppningen att kunna sälja även denna tjänst till mig. När jag då förklarade att jag hade tänkt att det skulle vara omålat såg han lätt förvånad ut och menade att ”Nu är det ju helt oskyddat och då kan det lätt rosta”. Det var mitt svar på detta som fick lackeraren att skratta: ”Det är bra, för det är det jag vill att det ska göra”.

Målet är alltså att få ett delvis rostigt element, för det kommer passa bättre in i hallens färgsättning där det det ska sitta på väggen. Nu blir det inte bara en värmespridare, utan även en del av inredningen och förhoppningsvis ett vackert sådant…om man nu som jag tycker att rost är vackert.

Sedan några dagar ligger elementet ute i höstregnet och så snart jag anser att det blivit lagom rostigt tar jag in det i värmen för att låta det torka. Därefter kommer jag spraya över en lack som innesluter rosten och ger det skydd som mannen på lackeringen efterfrågade. Tanken är ju trots allt inte att elementet ska fortsätta rosta; det ska bara vara lagom rostigt.

Puts biter på fejktegel

Tycke och smak förändras med tiden och hade jag inrett huset för tio år sedan hade jag nog själv satt upp så tegelimitation eller om man så vill – fejktegel. Under senare år har jag dock fattat tycke för råa betongväggar.

Murstocken som går genom huset och som jag nu tagit fram ännu mer genom att riva bort skåp och väggar var lätt att slamma upp med ny cementblandning. Frågan var om det skulle funka att få samma blandning att få fäste på den fejktegel som tidigare ägare satt upp på väggarna vid kaminen. Jag testade och kan konstatera att det både fungerade och att det blev – väldigt snyggt!

På golvet under kaminen låg det rödorange klinker, vilket jag också ville förändra. Tanken var att fylla upp ytan med flytspackel till samma nivå som det omgivande trägolvet. Därefter var tanken att lägga på kopparplåt. Jag misslyckades dock och åstadkom istället en yta som hamnade ovanför trägolvet. Men det var ett misslyckande utan större problem eftersom det stelnade flytspacklet blev så bra att jag beslutade att hoppa över kopparn och istället låta ytan vara vackert grå.

Köksbänk av koppar

Under mitt funderande och skissande på hur jag skulle utforma köket fick jag tips om att en vän till mig och hans man visade upp sitt renoverade hem i Sköna hem. När jag fick se materialvalet som Ola och Geir gjort för sin köksbänk tackade jag glatt för tipset – koppar!

För att ro projektet i hamn har jag haft ovärderlig hjälp av plåtslagaren och vännen Pernilla. Jag underlättade ju knappast situationen för henne genom att jag valt att bygga hörnspis…många hörn blir det. Förlåt för det och samtidigt ett stort tack Pernilla!

Och till er som nu tänker att:”Oj, koppar! Blir inte det en massa fläckar?”

Absolut! Men min tanke är att låta tiden och köksarbetet sätta sina märken på bänken. Lite patina kan vara nog så vackert. Men jag kan väl erkänna att när nu bänken är ny och fläckfri är mitt leende inte helt övertygande när jag upptäcker att jag åstadkommit ytterligare ett runt glasavtryck på den blanka vackra ytan.

Rostig plåt…inomhus!

Inslag av gammal plåt inomhus är något jag sprungit på när jag varit ute och shoppat kläder. I de mer ungdomliga butikerna är kombinationen plåtvägg och jeans tydligen något som säljer bra. Ibland har jag fastnat för jeansen som säljs, men inte minst har jag fastnat för idén att inreda med gammal plåt.

I stormen Gudruns fotspår fanns bland annat ett halvt havererat uthus hos mina föräldrar. Turligt nog befann jag mig på plats för att hjälpa till med att städa upp det som det starka vindarna åstadkommit och kunde då konstatera att de gamla plåtarna som nu skulle bytas mot nya av bättre kvalitet trots allt var väldigt vackra, det vill säga rostiga och vackra. Lägg undan dem sa jag. Jag vill använda dem till något projekt i framtiden.

Tidigare i år var ”framtiden” här. Efter eget handlag kan jag stolt presentera vad jag gjort av plåtarna. Ett annat plåtbidrag från min bror och hans fru resulterade dessutom i en inbyggd tv…men det är en annan historia.