Månad: november 2014

Återvinning av gammalt hantverk

Det är en sorg att se när trender innebär att gammalt hantverk inte längre är inne och därmed offras till sopberget. Hade jag bara haft utrymme hade jag samlat alla gamla rustika möbler som tappats ihop och som ofta pryds med diverse sniderier i hopp om att rädda dem för framtiden. Glädjande nog har jag åtminstone utrymme nog att rädda en del möbeldetaljer för att istället ge dem nya prydnadsfunktioner.

Har bland annat satt upp ett band av möbelknoppar framför den putsade skorstensväggen; möbelknoppar från många olika möbler, från många olika hem – tänk om möbelknoppar kunde tala…

Skohylla med krav på ordning

Förvaringsplats ska aldrig underskattas. Fördelen med att inte ha tillräckligt med utrymme är i och för sig att man måste lära sig att inte spara allt…och kanske inte heller skaffa sig allt. Skor är dock bra och ha och det är inte fel om de finns i hallen där skobyten ofta sker. För att utmana min egen ordningsförmåga har jag dessutom satt en glasdörr på garderoben där jag tänkt förvara mina fotbeklädnader. Behovet av god ordning kommer därmed också kräva att jag tar väl hand om mina skor.

Utmaningen i detta fall har varit att jag byggt garderoben själv. Den är helt enkelt en del av väggen mellan hallen och vardagsrummet. Och trots att jag anser mig ha varit noga med mått och vattenpass har det visat sig att så inte varit fallet. Varje hyllplan har varit en utmaning, inte minst utifrån att de skulle passas in mellan reglar och andra ojämnheter jag försökt dölja bakom garderobsdörren.

Dörren? Det är en ommålad dörr som tillhör Ikeas berömda Billy-bokhylla.

Hallväggarna har pusslats ihop

En inredningsdetalj som jag gått och drömt om länge är att få klä in en vägg med brädbitar i ett stort kollage i olika färger och längder. Idén har verkat både enkel och rolig.

Redan när jag hade köpt huset började jag fundera på var någonstans i huset det skulle passa att genomföra denna idé, inte minst var det skulle fungera att använda många olika färger. Efter hand som färgsättningen av husets olika rum fortskridit har jag börjat tvivla på om det skulle bli genomförbart, tills jag slutligen insåg att idén behövde justeras något för att smälta väl in – istället för många olika färger har det blivit två färger; två nyanser av bets.

Pusslet är lagt och istället för ursprungstanken att klä en vägg är nu halva hallen klädd i brädbitar som jag köpt av en lokal möbeltillverkare.

Före och efter

Bilder på före och efter. Bilder säger mer än tusen ord, så jag håller mig kort idag.

Var? Tidigare separat kök och allrum, som blivit till större kök och matrum.

Spegeldörrar som bröstpanel

Att återanvända gammalt känns både bra och inspirerande. Att dessutom använda inredningsdetaljer som tillhört tidigare generationer i familjen gör att huset får mera själ och att jag känner mig känslomässigt knuten till det jag bygger.

I matrummet som knyts ihop med den öppnare kökslösningen har jag givit plats för gamla spegeldörrar som lagts ner för att fungera som bröstpanel…en låg variant av sådan. (Höftpanel.) I detta fall har jag använt spegeldörrar som en gång suttit i det hus där min mamma växt upp. Först tänkte jag att jag skulle använda de vita dörrarna i mitt lilla bygglager, detta för att knyta ihop färgsättningen med det cremevita inslaget i köket. Det visade sig dock att de vita dörrarna hade för mycket gult i sig och jag fick istället undersöka några blå och bruna dörrar som stått och känt sig övergivna. Efter att jag skrapat bort de lösa färglagren dök minst tre olika färger fram och fantastiskt nog färger som till viss del också går att finna i köket – blått som väggen, brunt som skåp och golv, grönt som finns i en lättare nyans i det betsade golvet.

I kombination med de ruffa dörrarna har jag sedan valt en medaljongtapet i blått och guldbrunt. Det är en tapet med exakta kanter och linjer vilket gör att kontrasten till dörrarna är stor. I mina ögon är det dock en kontrast som funkar väl och jag trivs mycket bra i det matrum jag skapat.

Buddha som 3D-tavla

Nej! Jag är inte buddhist, men det är en religion med en livsfilosofi som jag i stort kan ta till mig. Inte minst uppskattar jag harmonin i Buddhas ansikte. Har därför samlat på mig några Buddhafiguerar genom åren, bland annat under de två Thailandsutbyten jag deltog i när jag var yngre. Just Buddhas harmoniska yttryck är ett bra inslag i sovrummet (om man vill ha harmoni i sängkammaren vill säga). Istället för att ha väggarna fulla med porträtt på släktingar som tittar ner på en där man ligger i sängen är det liksom behagligare att se ett stillsamt leende från Buddha.

Gamla ramar som legat på mina föräldrars vind i minst 40 år sitter nu monterade på väggen och på små hyllor, målade i samma färg som bakgrundsfärgen, står två buddhor. Jag har alltså skapat mig ett slags 3D-tavlor.

Istället för en bärande vägg

För att göra köket större och luftigare har jag valt att riva ner en vägg. Då denna vägg var bärande gällde det att tänka sig för när vi tog ner stolpe för stolpe. Enligt en släkting med god kunskap om byggandets naturlagar skulle vi egentligen kunnat ta ner alla stolpar, men en stolpe ville jag åtminstone ha kvar, inte minst för att behålla en viss rumskänsla – det vill säga; att öppna upp kan bli fint, men det kan också bli för öppet.

En stolpe kan ju dessutom bli en fin inredningsdetalj och i det här fallet får jag tacka min granne Paul som kom med förslaget att sätta snedsträvor på stolpen. Bra tips Paul!

Sedan var det dags för färgval igen och min första idé var att kombinera den lätt blåturkos färgen på väggen med en mjuk gul färg. Inspirerad av det färglada Indien och den engelska designern Tricia Guild’s ville jag ”våga färg”. Men valet blev istället att bara delvis våga. Efter att ha provmålat på stolpe, lister och dörrfoder föll mitt val istället på en cremevit färg.

Fönster är husets ögon

Man brukar tala om att fönster är husets ögon och utifrån det perspektivet var mitt hus ganska synskadat på norrsidan. Två små fönster och en dörr var för lite för att lätta upp den dominerande väggen. Ur energi- och miljösynpunkt har detta sätt att planera huset en gång varit rätt. Det vill säga; stora fönster i söder som släpper in solvärmen och små fönster mot norr för att minska energiförlusten i det väderstreck där solen inte kommer åt. Men med dagens 3-glasfönster kan man troligen ta mindre hänsyn till denna princip.

Jag ville alltså ha in ytterligare ett fönster på norrsidan för att förändra husets utseende från utsidan. Det liggande fönstret gör att huset nu ser något lägre och längre ut istället för högt och fyrkantigt. Ytterligare en viktig orsak till att jag ville ha in ett fönster var att det fanns en outnyttjad vacker utsikt mot norr. Att stå och diska blir nu en mindre otrevlig upplevelse eftersom jag kan stå och njuta av en utsikt mot hagar, skogar, vattendrag…och min Mini Cooper Clubman i carporten.

Målet – ett rostigt element

Han skrattade och tänkte troligen att det var det dummaste han hört…

Vem? Jo, låt mig berätta. Jag hade ett gammalt vitmålat element som jag lämnade in till en billackering för att få det blästrat. Väl på plats för att hämta hem det nu helt ”färglösa” elementet frågade lackeraren om jag hade tänkt att måla elementet själv – han hade väl förhoppningen att kunna sälja även denna tjänst till mig. När jag då förklarade att jag hade tänkt att det skulle vara omålat såg han lätt förvånad ut och menade att ”Nu är det ju helt oskyddat och då kan det lätt rosta”. Det var mitt svar på detta som fick lackeraren att skratta: ”Det är bra, för det är det jag vill att det ska göra”.

Målet är alltså att få ett delvis rostigt element, för det kommer passa bättre in i hallens färgsättning där det det ska sitta på väggen. Nu blir det inte bara en värmespridare, utan även en del av inredningen och förhoppningsvis ett vackert sådant…om man nu som jag tycker att rost är vackert.

Sedan några dagar ligger elementet ute i höstregnet och så snart jag anser att det blivit lagom rostigt tar jag in det i värmen för att låta det torka. Därefter kommer jag spraya över en lack som innesluter rosten och ger det skydd som mannen på lackeringen efterfrågade. Tanken är ju trots allt inte att elementet ska fortsätta rosta; det ska bara vara lagom rostigt.

Egentillverkade köksluckor

Min första idé om ett kök var att skaffa in olika sorters skåp och byråer på loppmarknader och auktioner för att sedan kombinera dessa till en köksinredning. Jag insåg dock att detta skulle kräva otaliga loppmarknadsbesök och tur och lycka för att hitta möblerna som skulle bli en bra kombination. Dessutom hade det troligen krävts minst ett år av snickeriarbete för att lyckas foga ihop möblerna till ett funktionellt kök.

Jag ville dock inte släppa tanken på att skapa ett kök med lite unika skåp och gärna med ett lite robust och lantligt utseende. Valet föll på att köpa stommar ifrån IKEA för att trots allt få in funktionaliteten i köket. Dessutom till ett lägre pris. Dessa sparade pengar har sedan istället lagts på inköp av råspont, lim, skruv, betsfärg och lack. (Den lokala trävaruhandlaren har nog aldrig tidigare haft en kund som sorterat igenom råsponsturvalet så noggrant som jag gjorde.) Skåpen från IKEA klädde vi sedan in med den målade råsponten. Inte minst tillverkade vi egna skåpsluckor av råsponten.

Detta projekt var stort, krävande och tog sin tid och jag kan bara tacka min pappa för att han fixade det – för hade jag stått vid snickarbänken utan hjälp hade jag givit upp dag två.

OBS! Lådfronterna köpte jag också från IKEA. Målet var trots allt att vara klar med köket innan jul samt att fortsatt tycka att det var kul att bygga kök.