År: 2014

Element är fantastiska kalla vinterdagar, men de är sällan vackra. Lösningen kan vara att bygga in dem bakom diverse konstruktioner. Då gäller det samtidigt att göra det på så sätt att värmen fortsatt har förmåga att sprida sig.

I mitt vardagsrum har jag kombinerat en mindre inbyggnad av elementet med funktion. Stolpar som går ner i golvet och ribbor mellan dessa ska delvis skymma det vita elementet, men den robusta konstruktionen har också som syfte att bära sittande människor. Det vill säga, vid tillfällen då sittplatserna inte räcker till kan jag flytta bort växter, lampor och annat pynt för att istället låta gästerna pryda utrymmet.

Dessutom: vi har byggt konstruktionen av gammal stallinredning. Lugn, bara lugn! Ekstolparna har slipats väl och är kolukten som bortblåst.

Har ett minne av att jag i mina unga tonår hjälpte till att förbättra golvet i ett av uthusen på gården där jag växte upp. Jag plockade upp det gamla tegelgolvet eftersom jag redan då tänkte att det skulle vara roligt att återanvända det i något trädgårds- eller husprojekt i framtiden.

Många år har gått sedan dess men nu har även denna inredningsdröm gått i uppfyllelse. Min utökade hall har givit mig möjligheten att åtminstone få in lite av det tegel som legat och väntat, men det har krävt en liten arbetsinsats för att lyckas…det är källare under hallen och därmed har jag varit tvungen att kapa alla tegelstenar för att minska belastningen. Vinsten med detta är i och för sig att jag fått ut tre ”klinker-tegel-bitar” på en tegelsten.

(Egentligen ville jag ha detta tegelgolv i köket, men jag inser att det hade varit opraktiskt och dessutom dyrt både för ”tappa-glas-och-porslin-kontot” samt på ”slitage-på-sock-kontot”.)

Eftersom jag utökat hallen genom att flytta en vägg har det uppstått ett behov av att hitta en lösning för den utökade golvytan. Antingen kosta på sig ett nytt golv för alltihop eller hitta en alternativ lösning som innebär bevarande det golv som redan finns.

Jag har valt det senare alternativet för att därigenom också bli en bättre återvinnare. Först har jag slipat ner den gamla parketten (och ännu en gång försett mitt hem med ett tunt lager damm). Därefter har jag experimenterat med två nyanser av bets. Övervägde först att lägga ett rutmönster, men då jag var lite rädd att det skulle bli lite väl mycket mönster i hallen vars väggar redan fått ett ”tegelmönster” nöjde jag mig med att måla in en kompasstjärna. Denna stjärna är dessutom kontrollerad mot en riktig kompass för att visa i vilket läge huset ligger i förhållande till de olika väderstrecken. När gäster i framtiden ställer frågan om var de hittar hittar norr, söder, öster och väster är det bara att peka på golvet för att visa vägen.

Det är en sorg att se när trender innebär att gammalt hantverk inte längre är inne och därmed offras till sopberget. Hade jag bara haft utrymme hade jag samlat alla gamla rustika möbler som tappats ihop och som ofta pryds med diverse sniderier i hopp om att rädda dem för framtiden. Glädjande nog har jag åtminstone utrymme nog att rädda en del möbeldetaljer för att istället ge dem nya prydnadsfunktioner.

Har bland annat satt upp ett band av möbelknoppar framför den putsade skorstensväggen; möbelknoppar från många olika möbler, från många olika hem – tänk om möbelknoppar kunde tala…

Förvaringsplats ska aldrig underskattas. Fördelen med att inte ha tillräckligt med utrymme är i och för sig att man måste lära sig att inte spara allt…och kanske inte heller skaffa sig allt. Skor är dock bra och ha och det är inte fel om de finns i hallen där skobyten ofta sker. För att utmana min egen ordningsförmåga har jag dessutom satt en glasdörr på garderoben där jag tänkt förvara mina fotbeklädnader. Behovet av god ordning kommer därmed också kräva att jag tar väl hand om mina skor.

Utmaningen i detta fall har varit att jag byggt garderoben själv. Den är helt enkelt en del av väggen mellan hallen och vardagsrummet. Och trots att jag anser mig ha varit noga med mått och vattenpass har det visat sig att så inte varit fallet. Varje hyllplan har varit en utmaning, inte minst utifrån att de skulle passas in mellan reglar och andra ojämnheter jag försökt dölja bakom garderobsdörren.

Dörren? Det är en ommålad dörr som tillhör Ikeas berömda Billy-bokhylla.

En inredningsdetalj som jag gått och drömt om länge är att få klä in en vägg med brädbitar i ett stort kollage i olika färger och längder. Idén har verkat både enkel och rolig.

Redan när jag hade köpt huset började jag fundera på var någonstans i huset det skulle passa att genomföra denna idé, inte minst var det skulle fungera att använda många olika färger. Efter hand som färgsättningen av husets olika rum fortskridit har jag börjat tvivla på om det skulle bli genomförbart, tills jag slutligen insåg att idén behövde justeras något för att smälta väl in – istället för många olika färger har det blivit två färger; två nyanser av bets.

Pusslet är lagt och istället för ursprungstanken att klä en vägg är nu halva hallen klädd i brädbitar som jag köpt av en lokal möbeltillverkare.